Det du anger stannar på din enhet när du använder verktyget. När du öppnar en delad länk skickas inställningarna i adressen till HowToolbox för att förbereda sidan.
Δv
7,61 km/s
Att förbränna 90 t drivmedel med 3,43 km/s (Isp 350 s) ger 7,61 km/s: mindre än de 7,79 km/s som en låg jordbana kräver, även före förluster till luftmotstånd och tyngdkraft.
Viktiga värden som tabell
| Massförhållande | Δv |
|---|---|
| 2 | 2,38 km/s |
| 5 | 5,52 km/s |
| 9,18 | 7,61 km/s |
| 10 | 7,90 km/s |
| 20 | 10,28 km/s |
- Massförhållande
- 9,18
- Utströmningshastighet
- 3,43 km/s (Isp 350 s)
- Som ett enda steg
- 7,61 km/s
- Drivmedel
- 90 t
Tsiolkovskijs raketekvation: Δv från motorn och massförhållandet, och varför raketer har flera steg. Dra punkten uppåt längs kurvan.
Så använder du verktyget
- Ange motorns specifika impuls i sekunder (eller dess utströmningshastighet) och raketens massa med fulla och med tomma tankar.
- Välj antal steg med samma strukturandel och den nyttolast de bär. Fler än ett steg kräver en nyttolast större än noll.
- Läs av Δv mot hastigheterna för en låg bana och för flykt, eller dra punkten längs kurvan för att ändra den tomma massan.
Δv för en raket på 100 ton, efter motor och antal steg
100 t med bränsle, 10 t tom, 1 t nyttolast, uppdelad i steg med samma strukturandel och nyttolastkvot. En låg omloppsbana runt jorden kräver cirka 9,4 km/s inklusive förluster.
Så fungerar det
En raket rör sig framåt genom att kasta drivmedel bakåt. Ju snabbare avgaserna lämnar raketen och ju större andel av raketen som är drivmedel, desto mer fart får den. Men varje extra bit drivmedel måste själv lyftas och accelereras, så vinsten planar ut: dubbelt så mycket drivmedel ger inte dubbelt så hög fart. Det kallas raketekvationens tyranni.
Konstantin Tsiolkovskijs ekvation ger hastighetsändringen: Δv = vₑ · ln(m₀ / m_f), där vₑ är utströmningshastigheten, m₀ massan med fulla tankar och m_f massan när drivmedlet är slut. Motorer anges ofta med specifik impuls Isp i sekunder; vₑ = Isp × g₀ med g₀ = 9,80665 m/s². Med Isp 350 s (vₑ = 3,43 km/s), 100 ton fulltankad, 10 ton tom och 1 ton nyttolast blir Δv = 3,43 × ln(101 / 11) = 7,61 km/s.
Steg slår logaritmen genom att släppa tomma tankar på vägen, så att senare steg slipper bära dödvikt. Med två steg som har samma strukturandel och nyttolastkvot når samma raket 11,4 km/s. Kalkylatorn bortser från tyngdkraft och luftmotstånd, som gör att en riktig uppskjutning till omloppsbana kostar 1,5 till 2 km/s mer än banhastigheten. Ekvationen följer OpenStax University Physics, volym 1, avsnitt 9.7 (openstax.org) och NASA Glenn Research Centers Beginner's Guide to Rockets.
Källor
- NASA Glenn: Ideal Rocket EquationAnvänds för: formel
- OpenStax University Physics vol. 1, §9.7 Rocket PropulsionAnvänds för: formel
Vanliga frågor
Vad är en bra specifik impuls?
Fastbränslemotorer når cirka 250–280 s, fotogenmotorer cirka 300–350 s och vätgasmotorer cirka 450 s i vakuum. Jonmotorer överstiger 2 000 s men ger mycket svag kraft.
Varför har raketer flera steg?
När ett stegs tankar är tomma är det bortkastat att bära dem vidare. Släpper man dem kan nästa, mindre steg börja med ett nytt, högt massförhållande, så att stegens Δv adderas.
Hur mycket Δv krävs för att nå bana?
En låg cirkulär bana kräver cirka 7,8 km/s, och uppstigningen genom tyngdkraft och luft kostar extra, så bärraketer konstrueras för totalt cirka 9,3–10 km/s.
Trycker raketen mot luften?
Nej. Den trycker mot sina egna avgaser, och därför fungerar raketer bäst i rymdens vakuum, där ingen luft bromsar dem.
Vad är raketekvationen?
Tsiolkovskijs ekvation: Δv = vₑ · ln(m₀ ÷ m_f). Hastighetsökningen växer med avgashastigheten men bara med logaritmen av massförhållandet, och därför måste bränslemassan vara så stor.





