Vilka ISO-koder, landsnummer och domäner har ett land?

Så fungerar det

Alla länder och många territorier har tre koder i standarden ISO 3166-1: två bokstäver (FI), tre bokstäver (FIN) och tre siffror (246). Blanketter, pass, fraktetiketter och program använder dem så att landet inte beror på namnet på ett visst språk. Siffrorna är samma som FN:s M49-koder och fungerar även där det latinska alfabetet inte används.

Landsnummer kommer från en annan standard, ITU-T E.164, och motsvarar inte länder ett till ett: +1 delas av USA, Kanada och stora delar av Karibien, som skiljs åt med tresiffriga riktnummer (+1 684 är Amerikanska Samoa), och +44 omfattar Storbritannien och kronbesittningarna. För att ringa Finland från utlandet slår du utlandsprefixet där du befinner dig (00 i större delen av Europa, 011 från Nordamerika), sedan 358 och numret utan inrikesprefix: 040 123 4567 blir +358 40 123 4567.

Landsdomäner på internet återanvänder oftast tvåbokstavskoden (.fi, .de), med ett välkänt undantag: Storbritannien är GB i ISO 3166 men använder .uk. Koder ändras sällan, när ett land bildas eller byter namn; telefonregler ändras oftare. Källor och datum för senaste kontroll listas under tabellen.

Luftfartyg har ännu en kod. Enligt ICAO Annex 7 börjar varje registrering med registreringsstatens nationalitetsbeteckning, hämtad från landets ITU-serie för radioanropssignaler: OH- för Finland, G- för Storbritannien, D- för Tyskland och N för USA, utan bindestreck. Längsta matchande beteckning gäller, så B-HNR är Hongkong medan enbart B- delas av Kina och Taiwan. Beteckningen visar registret, inte ägaren eller var luftfartyget flyger.