Hur hänger QNH, QFE och flygnivåer ihop?

Så fungerar det

En höjdmätare är en barometer: den mäter lufttryck och visar det som höjd i standardatmosfären (ICAO Doc 7488). Talet i inställningsfönstret avgör var noll är. Med QNH visar den höjd över medelhavsytan, med QFE höjd över flygplatsen och med standardtrycket 1 013,25 hPa (29,92 inHg) tryckhöjd. Flygnivåer är tryckhöjd i hundratals fot, så alla över genomgångshöjden använder samma inställning (ICAO Doc 8168).

Verktyget hittar lufttrycket på din höjd från avläsningen och inställningen, p = p_set · (1 − L·H / T₀) upphöjt till 5,256, där H är avläsningen, L = 6,5 °C per km och T₀ = 288,15 K, och därefter avläsningen med den andra inställningen. Exempel: vid 3 000 ft med QNH 1 003 hPa är tryckhöjden cirka 3 275 ft, FL033: nära havsnivå motsvarar varje hektopascal ungefär 27–30 ft. Genomgångsnivån är den lägsta flygnivån över genomgångshöjden. Marschhöjderna följer ICAO Annex 2 Appendix 3: udda tusental för magnetiska färdvinklar 000–179°, jämna för 180–359°, med 500 ft tillagt för VFR.

Kall luft är tätare, så trycknivåerna ligger närmare varandra och en rätt inställd höjdmätare visar för högt. ICAO Doc 8168 korrigerar en höjd H över flygplatsen med H · (15 − t₀) / (273 + t₀ − 0,5 · L₀ · (H + h)), där t₀ är flygplatstemperaturen reducerad till havsnivå, L₀ = 0,00198 °C/ft och h flygplatsens höjd. Vid −10 °C kräver 3 000 ft över en flygplats vid havsnivå 290 ft extra, som i ICAO-tabellen i FAA AIM.

Det här är ett hjälpmedel för lärande. Det antar en standardatmosfärisk höjdmätare utan instrument- eller lägesfel, ICAO:s marschhöjdstabell (länder kan publicera egna) och den linjära köldkorrektionsmetoden, avsedd för upp till 5 000 ft över flygplatsen och ned till −50 °C.